Fälthare

Lepus europaeus

• Familj: Hardjur
• Benämning: Hane (ibland ramlare), hona, unge
• Levandevikt: 3,5-6 kg, honan är lite tyngre än hanen
• Kroppslängd: 50-70 cm
• Färg: Brungrå
• Max livslängd: 5 år
• Revir: Väldigt beroende på tillgången till föda
• Parning: Januari-september
• Avkomma: 3-4 kullar med 1-5 ungar mellan mars-oktober

Historia
Fälthare är Europas vanligaste hare. Den kom till Sverige så sent som 1858 då den planterades på ön Ven i Öresund. Därefter tog den sig till Gotland och fastlandet och spridit sig ända upp till Norrlands kust. Idag är fältharen den vanligaste haren i Stockholmsområdet, det finns även skogshare men den är betydligt ovanligare.

Utseende och sinnen
Fältharen är brungrå med vit buk och har till skillnad från skogsharen samma färg på pälsen året om. Dem har svarta öronspetsar och ögats iris är ljust brungul.
Hörseln är fältharens bäst utvecklade sinne och de stora örona kan vridas ett halvt varv så att ett öra pekar framåt och de andra bakåt. Fältharens syn är dålig men är anpassad till öppna landskap och ser på långt håll nya inslag i terrängen som en människa eller bil.

Spårtecken

Spåren är snarlika skogsharens men har inte lika spretiga tassar på snö. Andra kännetecken är legor, avknipsade skott, barkgnag och ulltossar där hararna boxats.

Livsmönster och fortplantning
Fältharens daglega är vanligtvis stubbåkrar, plöjor eller tuvig gräsmark och legan används dag efter dag. Fältharen är ganska kräsen och vill ha torrt, lä och fri sikt. Det innebär att en åker som uppfyller dessa krav ofta har många fältharar som gäster. Innan fältharen sätter sig i lega så gör den för det mesta några lyckor, det vill säga går fram och tillbaka i samma spår, och något avhopp. Det är för att vilseleda eventuella predatorer.
Fältharen är könsmogen vid cirka ett års ålder. När en hona brunstar kan man se ett band av hanar följa henne, ofta mitt på dagen (fältharen är likt skogsharen nattaktiv). Då kan man ofta se fältharar stå på bakbenen och boxas så att pälstussar flyger iväg.

Honan föder tre till fyra kullar per år med upp till fem ungar i varje efter 40-45 dygns dräktighet. Den första kullen föds redan i mars och den sista så sent som i oktober. Ungarna får dia en gång om dygnet i två-tre veckor, därefter kan de börja beta.

Ringduva

Columba palumbus

• Benämning: Hane, hona och unge
• Vikt: 450-550g
• Kroppslängd: 38-43cm
• Vingbredd: 68-77cm
• Max livslängd: Cirka 20 år
• Häckning: Honan häckar normalt första gången vid ett års ålder, därefter en till två gånger
• Ägg: 2
• Ruvning: Äggen kläcks i mars-september

Levnadssätt
Ringduvan förekommer i hela Sverige men är populationen ökar desto längre söderut i landet man hamnar. Häckfågelbeståndet är ungefär 700 000 par.

De senaste tio åren har ringduvan flyttat allt längre och lägre in i stan. Idag är det en vana att se den i storstan och den häckar även i trädgårdar och parker.

De flesta ringduvorna flyttar i september-oktober till Väst- och Sydvästeuropa men under mildra vintrar övervintrar en stor del av ringduvorna i sydligaste delarna av Sverige, framförallt om det varit rikt med ek- och bokollon.

Utseende och läte
Ringduvan är stor, grå och har en lång stjärt med ett vitt band tvärs över vingovansidan, detta band har den i alla åldrar. Däremot saknar ungfågeln den stora vita fläcken på halssidan. Stjärten är grå med ett brett svart band längst ut och innanför detta även ett ljusare gråvitt band, det gör att stjärten ser trefärgad ut.

Ringduvan syns oftast i mycket stora flockar och lätet är ungefär: do-dooo-doo-do-do som upprepars flera gånger.

Fältbiologi

Har framöver tänkt publicera information om olika djur som man kan stöta på här i Stockholmsområdet. Då jag själv har jägarexamen så kommer jag rikta in mig på djur inom den sektorn.

Minst en gång i veckan kommer det upp ett nytt inlägg och kommer bli allt från skogens konung till inerstans drottning